Röda äldre husbyggnader med halmtak omringas av grönska.

Museigården Långmaren

Färgstarka minnen väcks till liv!

Vet du vem Ivar Karlsson var? Innan Långmaren blev den fantastiska museigård den är idag, med sin färgstarka allmogehistoria, var det svårt att skapa sig en bild av vilka som huserade i det gamla boningshuset. Men tack vare Ivar, gårdens sista arrendator, är byggnaden nu en effektiv tidsmaskin för dig som vill resa tillbaka till 1940-talets Sörmland.

Långmarens röda byggnader med vita knutar oringat av ett rött staket och blommande blå lin.
Det är något visst med Långmaren. Här finns tid för reflektion!

Ett öppet byggnadsminne

Landstinget (numera Region Sörmland) tog över Nynäs marker 1967, och fram till dess var gården Långmaren i bruk. Idag räknas både husen och omgivningen som ett byggnadsminne och ingår i naturreservatet. Du kan besöka gården utvändigt året om, och på sommaren anordnar vi flera olika evenemang för dig som vill veta ännu mer om denna välbevarade lilla pärla.

En tavelram med en äldre herre i. I abakgrunden skymtar en pelargonkruka.
Ivar Karlsson, Långmarens siste arrendator.

Floravandring på egen hand

Tack vare att Ivar tagit så väl hand om markerna, är omgivningen runt Långmaren än idag en färgglad fest för växtkonnässören. Du kan bland annat botanisera bland växter som numera räknas som sällsynta, men som tidigare var en vanlig syn på de sörmländska ängarna. Spana särskilt efter den ovanliga fältgentianian (Gentianella campestris), backnejlikan (Dianthus deltoides) och den vackra orkidéen med det förunderliga namnet: Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata). Och håll utkik efter trumgräshoppan med sina randiga ben. Den är rödlistad, och alltså strikt utrotningshotad, men hoppar gärna runt på Långmarens ängar.
Även fjärilar och insekter trivs bra här, på grund av den stora artrikedomen.