Den lummiga parken och den stora köksträdgården skänker ro och inspiration. En fröjd för alla sinnen.

Nynäs park & trädgård
- för generationers nytta och lust

Parken och trädgårdarna vid Nynäs är alltid öppna för dig som besökare.

Sedan 2010 finns här åter en stor köksträdgård, efter att ha varit borta i drygt femtio år. Den nya trädgården ligger på samma plats där den funnits åtminstone sedan 1600-talet. I slutet av 1950-talet lade man ner den tidigare köksträdgården för att i stället använda marken som beteshage åt gårdens kor. Här odlar vi nu som förr olika slags grönsaker och rotfrukter, kryddväxter, frukt och bär. Odlingen är helt ekologisk.

Resten av parken kring Nynäs slott började anläggas i början av 1800-talet men genomgick ganska stora förändringar kring sekelskiftet 1900. Sin speciella karaktär får den framförallt av områdets olika nivåskillnader, där terrasser och stenmurar bildar olika "rum". Här finns också tre fontäner från 1800-talet som alla återställts i fungerande skick. I söder bildar orangeriet från 1907 en praktfull fond.

I en litet gömd del av parken finner man den så kallade Rehabiliteringsträdgården, med ett eget växthus. Här bedrivs sedan några år tillbaka trädgårdsterapeutisk rehabiliteringsverksamhet i Landstingets regi. Den trädgården är bara öppen för besökare under veckosluten och under sommaruppehållet, när inte någon behandlingsverksamhet pågår.

Här nedan kan du läsa mer om parken och trädgårdens historia.

Den Nyttiga Trädgården -Gyllenstiernornas skafferi

Trädgårdsodlandets historia vid Nynäs kan man följa tack vare bevarade dokument i gårdsarkivet. De tidigaste uppgifterna vi har kommer från brev av Carl Eriksson Gyllenstierna, godsherre under 1500-talet, då bland annat odling av rovor och humle omnämns. Under andra hälften av 1600-talet verkar man ha satsat stora resurser på att bygga ut köksträdgården. Dåvarande ägarna Erik Gyllenstierna och hustrun Beata von Yxkull (också känd som Pinntorparfrun) tycks åtminstone ha haft tillgång till tre olika trädgårdsmästare. Av bevarade handlingar efter Erik och Beata framgår tydligt att nyttoodlingen fortfarande var helt dominerande. Här omnämns bland annat rovor, sallad, morötter och lök. Grönsaks- och rotfruktsplanteringarna tycks också ha kompletterats av en humlegård av ansenlig storlek. Humle var en viktig råvara vid framställningen av öl.

När sonen Conrad Gyllenstierna övertog ansvaret för godset från 1670-talet grävdes också ett par större vattendammar i trädgården, så kallade "rud-dammar". Både dessa fiskdammar och humlegården finns tydligt utmärkta på en bevarad karta från 1678. Av den kartan framgår också att 1600-talets köksträdgård var placerad norr om huvudbyggnaden och sträckte sig i husets längdriktning i en sänka mellan det branta Mummerberget i öster och ett flackare höjdparti i väster, där ladugårdsbyggnaderna låg. Det är alltså precis samma plats där den nuvarande köksträdgården ligger.
Dokumenten om trädgårdsodlingen under Conrad Gyllenstiernas visar bland annat att man höll sig med minst två sorters sallad, två sorters rädisor, kronärtskockor, gurkodling och åtminstone fjorton olika sorters äppelträd.

1700-talets trädgård - att förena Nytta med Nöje

En första antydan om att odling också av känsligare växtsorter förekom vid Nynäs ges i handlingar från 1729, då Conrad Gyllenstiernas änka, Eva Lewenhaupt, styrde godset. Här nämns nämligen att en kakelugn murades upp i "drivhuset". Drivhuset skulle kunna vara den typ av byggnad som vi också känner under begreppet orangeri, det vill säga en byggnad för uppdrivning och vinterförvaring av känsliga växter. Några uppgifter om vad slags växter man hade i drivhuset ges dessvärre inte, men däremot får vi namnen på två trädgårdsmästare; Mathias Holm och Mäster Erik.

Att trädgården var ett område som också intresserade ägarna personligen antyds av bouppteckningen efter Beata Gyllenstierna d.y, arvtagerska till Nynäs efter Conrad och Eva, som i sitt privata bibliotek i Stockholmsbostaden hade en hel del böcker om trädgårdsodling.
I denna bouppteckning daterad 1745 upptas vid Nynäs en hel del trädgårdsredskap för bland annat skötseln av humle, kål och fruktträd. Något som sticker ut är emellertid omnämnandet av så kallade melonglas -små portabla kupor eller miniväxthus som användes för att skydda späda och känsliga melonplantor.

Eftersom Beata Gyllenstierna inte fick några egna barn testamenterade hon vid sin död Nynäs till sitt kusinbarn Claes Gustaf Rålamb. Efter detta tycks trädgården vid Nynäs ha varit utarrenderad under en längre period, åtminstone fram till slutet av 1760-talet, och vi har ännu inte kunnat finna några arkivhandlingar om odlandet från denna tid.

I och med att ryttmästare David Henrik Hildebrand köper egendomen 1769 verkar trädgården återigen ha ställts under godsets egen förvaltning. Hildebrand inledde en period av omfattande byggnads- och markarbeten i slottets närmaste omgivning. 1781 påbörjades det tidsödande och riskfyllda arbetet med att spränga bort bergknallarna väster om huvudbyggnaden för att på så sätt äntligen bereda plats för en symmetriskt planerad gårdsuppfart. Detta arbete som skulle komma att pågå under hela fyrtiofyra års tid beredde också vägen för att anlägga en park i ordets egentliga bemärkelse, det vill säga trädplanteringar, gräsytor, rabatter och gångsystem avsedda främst för gårdens prydnad och dess mer välbesuttna invånares och gästers rekreation snarare än för hushållets nytta.

Av en vackert detaljerad plan över gårdsområdet uppritad av Eric Åhrberg år 1793 framgår att arbetet med slottsomgivningens omdanande gick långsamt framåt. Ännu efter tolv års sprängande och schaktarbeten verkar en hel del bergknallar fortfarande finnas kvar, liksom en stor del av den sedan länge torrlagda vallgraven runt huvudbyggnaden -en rest av den medeltida gårdsanläggningen. Däremot finns flera nybyggnationer med på kartan, till exempel den nya murade ladugårdsfyrkanten. Planen från 1700-talets sista år visar också på ett tydligt sätt trädgårdens indelning i fyra större och två mindre kvarter uppdelade av gångsystem. Sannolikt omgärdades trädgården på sedvanligt vis av ett ordentligt träplank eller högt staket för att hålla objudna besökare ur såväl djur- som människosläktet borta.

Ingången till trädgården var uppenbarligen belägen på dess västra långsida och markeras av en liten grindstuga eller liknande. Trädgården omgärdas enligt planens beskrivning av gräsvallar.

I planens nedre vänstra del är "orangeriet af sten" utritat, vilket omgärdas åt väster och söder av den slänt som här kallas "lilla trädgården". Kanske är orangeriet ännu detsamma som antyddes redan 1729. Placeringen är i stort sett densamma som också dagens orangeri från 1907 har, men 1700-talets orangeri var tydligtvis avsevärt mindre. Någon antydan till parkplanteringar finns knappast, bergknallarna var ännu i vägen, men idén om en ordentlig gårdsplan framför huvudbyggnaden hade tydligen kommit till utförande. Även denna var troligen omgiven av något slags staket. För fruktodlingens fromma fanns också en "bigård", alltså en uppsättning bikupor, vilken också redovisas på 1793 års plankarta.

Att notera ur arkiverade trädgårdshandlingar från slutet av 1700-talet är bland annat att potatis omnämns för första gången 1792, tillsammans med grödor som sparris, vitkål, rödbetor, purjolök, gurka och, återigen, melon. Allt under överinseende av en trädgårdsmästare Lindgren. I bouppteckningen 1796 efter ryttmästare Hildebrands änka Agneta Schönström får vi en antydan om att ägarnas nyttjande av "uterummet" för sin avkoppling genom de "fem gröna trädgårdsstolar" som redovisas bland gårdens inventarier.

Ett inventarium över de livsmedel som förvarades i huvudbyggnaden 1804 ger en bild av vilka slags bär som fanns att tillgå i trädgården. Här upptas saft och sylt av bland annat krusbär, körsbär, tranbär, svarta och röda vinbär, hallon och smultron. Smultron återfinner man också i listan över olika inläggningar i skafferiet tillsammans med inlagd lök, mullbär, melon, gurka och indiankrasse. Avsett kanhända i första hand för medicinskt bruk var malörts- och liljekonvaljebrännvinet som också finns med i nämnda förteckning, tillsammans med "cathar-plommon" som nog kunde hjälpa vid trög mage.

1800-talet - orangeriodlande och parkanläggning

I och med att Excellensen Carl Göran Bonde tar över Nynäs från 1812 ställs godset åter under en driftig entreprenörs ledning. Efter det att det synnerligen tidsödande arbetet med att spränga bergknallar och fylla ut nivåskillnader i gårdsområdet äntligen kom till sin fullbordan under 1820-talet kunde planerna på en park del, med lövträd och prydnadsrabatter, sättas i verket. 1824 utökas beståndet av trädgårdsmöbler med åtminstone sex parksoffor med järngavlar. 1843 anläggs ett "rosenquarter" framför slottet.

Att Carl Göran Bonde tycks ha hyst ett genuint personligt trädgårdsintresse vittnar inte minst innehållet i den stora boksamling han sammanförde på Nynäs om. Här finns åtskilligt av intresse för såväl hobbyodlaren som den avancerade trädgårdsmästaren. Bland titlarna kan nämnas Ebba Beata Wredes "Bref till Eglé om sättet att med minsta kostnad plantera Vinrankor i Sverige" (Stockholm 1807), "Försök till en practisk Trädgårds-Bok" av Carl Ihrström (Stockholm 1808) och inte minst August Pfeiffers underbara "Magasin för Blomster-Älskare och Idkare af Trägårds-Skötsel" (Stockholm 1803), med handkolorerade planscher föreställande åtskilliga mer eller mindre exotiska blomster och frukter som måste inspirerat varje sann entusiast att komplettera sin samling orangeriväxter.

En liten anteckningsbok i biblioteket tjänade som utlåningskatalog. Av den framgår att excellensens böcker faktiskt också användes till att förkovra gårdens anställda. Inte minst trädgårdsmästaren Lindquist har av noteringarna att döma lånat flera trädgårdsböcker, bland andra ovannämnda Magasin för Blomster-Älskare.

Ett orangeri var som sagt förutsättningen för att kunna hålla sig med växter som normalt inte skulle överleva våra nordiska breddgraders bistra frostnätter och långa vintrar. Under 1800-talets första hälft verkar orangeriet på Nynäs ha moderniserats, eller kanske rentav ersatts med en ny byggnad. Hur som helst framgår det att orangeriet under Carl Göran Bondes tid försågs med värme från "en ångpanna av koppar". Han lät också uppföra ett särskilt drivhus för vinrankor, ett så kallat vinkast. Enligt en förteckning över växter på Nynäs från 1840 (Carl Göran Bondes bouppteckning) förvarades följande i orangeriet:

4 lagerträd, 5 mullbärsträd, 12 fikonträd, 86 pomeransträd (snarast krukväxtstora), 8 citronträd, 2 aloeväxter, 2 myrtenbuskar, 4 cypresser, 5 oleander (nerium) samt 184 diverse växter i krukor.

Flertalet av de växter som räknas upp ställdes förmodligen, som brukligt var, ut i parken under sommaren. Trädväxterna var ofta planterade i stora trälådor och även mindre växter i krukor kunde helt enkelt ställas ned i grävda hål med kruka och allt för att sedan enkelt kunna plockas upp igen innan frosten.

Efter excellensen Bondes död 1840 tillföll Nynäs äldsta dottern, Sophia Ulrika Bonde, som i och med giftemålet med J. A. Anckarswärd var bosatt på Bysta säteri i Närke. Redan efter fem år överlät hon förvaltandet av Nynäs till svärsonen Johan August Gripenstedt som tillsammans med hustrun Eva kom att ägna mycket energi åt gårdens framtida utveckling och modernisering.

Kanske som ett hjälpmedel för framtida godsförvaltning upprättades år 1842 en synnerligen detaljrik karta över hela godset, där också slottsträdgårdens struktur framgår tydligt. Den tidigare kvartersindelningen är i stort sett intakt och man kan lägga märke till att varje kvarter med odlingsland inramas av en träd rad, förmodligen fruktträd. Detta sätt att utnyttja trädens vind- och i viss mån solskyddande verkan är ett sätt att planera trädgårdar som har anor långt tillbaka i tiden. Sannolikt hade anläggningens grundstruktur inte förändrats nämnvärt sedan 1600-talet, med undantag för att rud-dammarna tycks ha lagts igen redan före 1700-talets slut och att slänten närmast norr om slottet planades ut i terrasser.

År 1856 får Johan August Gripenstedt tillfälle att köpa loss godset från svärföräldrarna och kan därmed själv titulera sig godsägare. Detta passade honom karriärsmässigt synnerligen väl, då han samma år också erhöll posten som landets finansminister. Den nya ägaren manifesterar sin ställning inte minst genom att modernisera såväl huvudbyggnaden som parken på sitt lantresidens.

1858 anläggs den stora fontänen framför slottet, mitt i den rundel som utgjorde 1840-talets "rosenquarter". Fontänskulpturen i gjutjärn levererades av Bolinders och totalkostnaden för damm och skulptur m.m. hamnade på 5.979 Riksdaler. Ytterligare två fontäner, "vattenkonster", anlades under åren 1863 - 1865 och sistnämnda år målas fontänskulpturerna tillsammans med balkongmöbler och trädgårdsurnorna, gjutna vid Brevens bruk, med "bronspulver".

Till skillnad från övriga verksamheter på gården låg inte trädgården och trädgårdsmästaren under Inspektorns ansvar och arbetsledning. Detta var istället direkt underställt friherrinnan, dvs Eva Gripenstedts överinseende, liksom tjänstefolket i hushållet. Enligt en bevarad verifikation från 1879 var hon också prenumerant på "Tidning för Trädgårdsodlare".

Under 1880-talet tycks man på Nynäs ha satsat stort på framför allt odlingen av frukt och bär. Mellan 1882 och 1884 inköptes inte mindre än 600 fruktträd tillsammans med en hel del rabarber och bärbuskar. 1886 införskaffades 200 krusbärsbuskar. Trädgården tycks ändå ha behållit i stort sett samma plan som tidigare, men en del av fruktodlingen var tydligtvis utlokaliserad till det närbelägna före detta inspektorsbostället Skälsnäs (eller Skärsnäs).
Huvudansvaret för skötseln ålåg trädgårdsmästare J. A. Lindmark, en av godsets verkliga trotjänare som vid sin pensionering 1916 hade vigt drygt trettio år av sitt liv åt Nynäs trädgård och orangeri. Till sin hjälp hade han i regel två eller tre trädgårdsdrängar.

Orangeriet kompletterades återigen med en tillbyggnad, denna gång ett "persikohus". På terrasserna nedanför fanns åtskilliga drivbänkar för uppdrivningen av framför allt grönsaker. En hel del av vårens primörer "exporterades" till Stockholm, där de bland annat via Hilma Deijenborgs "Stockholms Nya Fruktaffär", Sturegatan 6, försåldes till företrädelsevis mer välbeställda Östermalmsbor.

Som komplement till parkanläggningen iordningställdes under 1880-talet också promenadstigar, bersåer och sittgrupper på det så kallade Mummerberget mellan slottet och Rundbosjön. Högst upp byggdes ett åttakantigt lusthus i snickeristil som populärt kom att kallas för "Templet". Dessa promenadstigar restaurerades på 1990-talet och på platsen för det sedan länge rivna lusthuset byggdes en rundel av sittbänkar med samma storlek och yttre form som lusthuset. Utsikten är lika bedårande idag som förr. Längs stigarna på Mummerberget kan man ännu idag hitta många olika slags växter som planterades där i slutet av 1800-talet, till exempel syren, örnbräken och brandgul lilja.

1888 övertogs godset av Carl Gustaf Gripenstedt som ärvde det efter sin mor. Den nye godsherren hade storslagna planer och det dröjde inte länge innan den berömde arkitekten Isak Gustaf Clason engagerades för att ge form åt Carl Gustafs visioner. I första hand gällde det olika förslag till ombyggnad av själva huvudbyggnaden, men också parken kom att ingå i Clasons uppdrag. Nästan varje år gjordes nya, dyrbara inköp av träd, buska, rosor och andra växter bland annat från Bergianska trädgården i Stockholm, Jensen i Helsingborg, M. P Anderssons i Jönköping och från L. Späths stora plantskola i Berlin.

Som rådgivare i samband med omplanteringarna i parken konsulterades bland annat Statens Järnvägars egen trädgårdsdirektör, Agathon Sundius. Ett av hans förslag gällde användandet av dekorativa barrträd, exempelvis idegran. Även en trädgårdsdirektör A. Medin från Stockholm bidrog med sakkunnig hjälp. Arbetsstyrkan i trädgården utökades också. Nu hade mäster Lindmark till sitt förfogande tre till fem trädgårdsdrängar.

1900-talet; från storslagenhet till rationalisering

Av de storslagna planerna för ombyggnaden av själva slottet blev inte mycket av, förutom några mindre kompletteringar invändigt. Men arkitekturprofessor Clason fick istället ett nytt uppdrag av Gripenstedt; att rita ett alldeles nytt orangeri.  Flera förslag utarbetades under åren 1904 - 1906, alla utifrån samma grundform -en paviljongliknande byggnad i barockstil med ett högt och rymligt mittparti för de riktigt stora trädväxterna. Återigen vände man sig också till ovannämnde trädgårdsdirektör Medin som tekniskt sakkunnig i växthusfrågor.

Slutligen fick man bestämma sig för ett av de litet mer återhållsamma förslagen, utan murad pergola och skulpturer på taket, men dock med den ursprungliga grundplanen i behåll. Bygget påbörjades 1906 och 1907 stod det klart -ett sannskyldigt palats ägnat trädgårdskonsten!
Räkningen slutade på för tiden astronomiska 68.437 kr och 61 öre. Men för denna smärre förmögenhet hade man nu också fått ett förtjusande orangeri konstruerat enligt de senaste trädgårdstekniska rönen, med modernast tänkbara värmeledningssystem från H. F. Remper i Göteborg. Byggnaden var uppdelad i olika avdelningar; ett tempererat rum, ett varmrum, persikorum, vinkast samt verkstad och förråd för trädgårdsmästeriet. Mäster själv, J. A. Lindmark, bodde liksom trädgårdsdrängarna i det gamla bränneriet. Orangeriets höga mittparti, rotundan, var utformat med särskild hänsyn till vinterförvaringen av ägarfamiljens fyra stora lagerträd -kanske de lagrar som nämns redan i Carl Göran Bondes inventariehandlingar från 1800-talets början.

I samband med uppförandet av det nya orangeriet gjordes också terrasseringen söder om byggnaden om. På terrasserna fanns bland annat drivbänkarna, som mest omkring fyrahundra stycken! Nedanför terrasserna låg sparrissängarna.

1910 byter Nynäs åter ägare. Efter att nästintill ha försatt godset i en konkursmässig situation, inte minst på grund av de vidlyftiga byggprojekten, tvingades Carl Gustaf Gripenstedt överlåta egendomen till sin bror Johan Theodor Gripenstedt.

Den nye godsherren tycks emellertid ha fortsatt satsningen på att utveckla trädgården och parken. 1910 ersätter gamle trädgårdsmästers son Ivar Lindmark sin far i befattningen som trädgårdsmästare, med tre gånger högre lön än pappan, som ändå fortsätter hjälpa till i trädgårdsarbetet fram till sin död 1916.  Samma år kompletteras trädgårdsmästartjänsten genom att man anställer en "orangeur", det vill säga en specialist på växthusodling, vid namn Robert Lexell. Vid den här tiden tas också de första kontakterna med den välrenommerade trädgårdsarkitekten Rudolf AbelinAdelsnäs trädgårdsskola.

1927 ärver kapten Alfred Gripenstedt godset efter farbrodern Johan Theodors änka, Ebba Anckarcrona. Alfred inser vikten av att sköta godset på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt vilket också avspeglar sig genom att trädgårdsodlingen vid Nynäs i allt högre utsträckning kommer att inriktas mot försäljning snarare än husbehovsproduktion. Frukt odlades såväl på friland som i orangeriet, där man bland annat hade vindruvor, persikor och fikon i ansenlig mängd.

De fyra stora lagerträden blev hade slutligen också växt ur rotundan och Alfred försökte därför sälja dem år 1930. En av intressenterna var arrangörerna av den stora Stockholmsutställningen ("funkisutställningen") samma år. Lagerträdens slutliga öde är inte känt, men från Nynäs försvann de hur som helst.

Ovannämnde trädgårdsarkitekten Rudolf Abelin var under åren 1937 - 1946 involverad i flera omläggningar av gårdsplanens prydnadsplanteringar och planteringarna på terrasserna ner mot den gamla trädgårdsparterren. Man diskuterade bland annat anläggandet av en fyrtio meter lång perennrabatt med pioner, stora prästkragar, riddarsporrar, iris, liljor, funkia och akleja. Samtidigt hade Abelin också uppdrag för familjen Mörner på granngodset Björksund.

Redan i början av 1930-talet hade man genomfört vissa "skönhetsplanteringar" av barrträd längs infartsvägen till gården. Här och var kan man fortfarande hitta en del av dessa ädelgranar och lärkträd. Dessa utplanteringar av olika slags barrväxter var från början avsedda att omfatta hundratals trädplantor i olika skogsområden, men det är oklart hur mycket som egentligen kom att genomföras.

I takt med att Alfred Gripenstedt nödgades rationalisera gårdsdriften på olika sätt, i synnerhet från 1950-talet och framåt, förenklades undan för undan även parken för att bli mindre arbetskrävande. Det samma gällde även frukt- och grönsaksträdgården och växtodlingen i orangeriet. I slutet av 1950-talet var det definitivt slut med den kommersiella odlingen av frukt och grönsaker vid Nynäs och under något av de första åren inpå 1960-talet avlägsnades sorgligt nog nästan alla  fruktträd varefter trädgården lades igen och besåddes med betesvall för att tillgodose den utökade köttdjursbesättningens foderbehov. Förutseende nog lät dåvarande inspektorn Folke Jacobzon i samarbete med trädgårdskonsulenten Gösta Johansson från Nyköping 1954 sammanställa en förteckning med samtliga fruktträdssorter som fanns i trädgården. På en enkel skiss redovisas också de olika trädens respektive placering. Också orangeriet tömdes så småningom på växter och byggnaden, som nu var utan funktion, lämnades att förfalla.

1967 sålde Alfred Gripenstedt godset till Södermanlands läns landsting (idag "Landstinget Sörmland"), som också övertog lantbruksdriften på gården. Huvudbyggnaden och parken med orangeriet behölls emellertid av Alfred, som gick bort två år senare varvid brorsonen Johan Gripenstedt ärvde dessa återstående delar av familjeegendomen.

Johan Gripenstedt med hustrun Catharina hade, och har, sin fasta bostad på Bysta i Närke och kunde därför inte vistas på Nynäs annat än kortare perioder under somrarna. Några resurser till att hålla efter parken annat än det absolut mest nödvändiga fanns inte, varför buskage och andra planteringar snart blev förvuxna. Fontänerna hade inte heller varit i bruk på åtskilliga år och de torrlagda bassängerna hade fått sättningsskador.

1984 sålde så slutligen Johan Gripenstedt även slottet och parken till Landstinget, som ganska snart därefter började göra upp planer för en gradvis restaurering av området.
1986 utarbetades på initiativ av Sörmlands museum ett förslag till restaurering och skötselplan för Nynäs park och trädgård med Bert Eriksson vid parkavdelningen på Nyköpings kommun som sakkunnig. Vid ungefär samma tid genomgick orangeriet en omfattande renovering för att kunna fungera som restaurang och utställningslokal. Byggnaden räddades på så vis visserligen till eftervärlden, men tyvärr genomfördes renoveringen på ett ganska okänsligt sätt varför flera värdefulla originaldetaljer, såsom exempelvis den glasade drivhusdelens träspröjskonstruktion och det sinnrika värmekanalsystemet i byggnadens golv försvann.

Under 1994 genomförde trädgårdshistorikern Maria Flinck på uppdrag av Sörmlands museum en historisk dokumentation av Nynäs park och trädgård, vilket bland annat innefattade en grundlig genomgång av material med relevans för trädgården i det omfångsrika gårdsarkivet. Parkens tre fontäner reparerades också under 1990-talet och kunde åter fås att fungera med hjälp av elektriska cirkulationspumpar. Framför den största fontänen rekonstruerades en figurrabatt med utgångspunkt från ett fotografi tagit ut över parken kring sekelskiftet 1900.

Nynäs park och trädgård idag

Dagens besökare vid Nynäs möts under sommarhalvåret av en livaktig trädgårdsverksamhet. Efter att ha varit nerplöjd och nyttjad som djurbete i drygt fyrtio år finns sedan 2010 återigen en stor köksträdgård intill slottet, på samma plats som den ursprungliga. Den nya trädgården är designad av Nynäs nuvarande trädgårdsmästare Klas Rosenberg. Även om grundstrukturen i trädgården knyter an till de tidigare anläggningar som funnits på samma plats, så är dagens köksträdgård en skapelse av vår egen tid och inte någon historisk rekonstruktion. Här odlas grönsaker, rotfrukter, kryddor, frukt och prydnadsväxter helt ekologiskt, det vill säga utan vare sig konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Under sommaren är du som besökare välkommen att handla färska trädgårdsprodukter direkt i trädgården. Frukt och grönt levereras också till Öknaskolans kök och till serveringen på Restaurang Nynäs.

På en litet avsides plats i nordvästra delen av parken ligger den så kallade Rehab-trädgården, även denna formgiven av Klas Rosenberg. Detta är en före detta igenvuxen avstjälpningsplats som förvandlats till en blomsterrik, muromgärdad trädgård där ett nyuppfört växthus i vitmålat trä utgör en central samlingspunkt. Här bedriver Landstinget Sörmland sedan några år tillbaka terapeutisk rehabiliteringsverksamhet för långtidssjukskrivna. Av hänsyn till behandlingsverksamheten är tillträdet för allmänheten begränsat till veckosluten och till den period under sommaren då verksamheten har stängt. I mån av tid kan man också ta emot föranmälda studiebesök under i första hand fredagar. Tel. 0155-261530.

Ytterligare ett exempel på ett relativt sentida inslag i Nynäs parkmiljö är örtagården på orangeriterrassen. Denna kom till 2004 - 2005 på initiativ av en ideell förening som bildades just i syfte att återuppliva odlingsverksamheten i anslutning till Orangeriet. Fram till mitten av 1900-talet täcktes terrassen av närmare fyra hundra drivbänkar. Nu är delar av terrassen åter gruslagd och försedd med odlingsbänkar. En pergola har byggts och ur en vattenkonst, bland annat bestående av en kvarnsten från det närbelägna Karlfors kvarn, porlar vatten fram. Växtligheten består, förutom av diverse doftande kryddväxter, också av exempelvis klematis, rosor och avenbokshäckar. Föreningen Örtagården på Nynäs anordnar också örtavandringar då och då under sommaren.


Vy över köksträdgården sommaren 2011

Vy över f.d trädgården vid Nynäs, med en av de restaurerade fontänerna.

Örtagården på orangeriterrassen 2006.

Stora fontänen, Nynäs.