1900-talets Nynäs

Nittonhundratalets Nynäs -visioner och verklighet

Efter att Carl Gustaf Gripenstedt i och med sin mors bortgång 1887 blivit ny godsherre på Nynäs tycks han ganska snart ha börjat planera för en rad olika utbyggnadsprojekt och nyanläggningar. För detta anlitade han den välrenommerade arkitekturprofessorn Isak Gustaf Clason. Bevarade ritningsförslag och viss brevväxling vittnar om vittomfattande ombyggnadsplaner för huvudbyggnaden, varav vissa förslag innebar att husets volym nära nog skulle ha fördubblats med flyglar utbyggda åt öster och väster. Häri återfinns även förslag på elektriska hissar, inredd vindsvåning och automobilgarage i källaren. Någon större hänsyn till den enorma kostnader ett genomförande av dessa planer skulle ha inneburit tycks godsherren inte ha tagit.
 
Den ekonomiska verkligheten synes ändå så småningom ha gjort att man såg sig nödgad att skrinlägga de vittgående ombyggnadsplanerna, och det hela stannade vid några smärre förändringar i interiören. Istället engagerades arkitekten för ett annat projekt -att rita ett nytt orangeri till parkanläggningen. Efter viss nedbantning av de första ambitiösa (och ekonomiskt orealistiska) förslagen igångsattes byggandet av Nynäs orangeri 1905 och stod klart 1907. Den totala byggnadskostnaden för detta elegant utformade och för tiden modernt utrustade orangeri uppgick till omkring 68.000 kronor -en ansenlig förmögenhet i början av 1900-talet.

Under det tidiga 1900-talet uppfördes också en ny loge och en ny ladugård för att kunna tillgodose utrymmes- och utfodringskraven för gårdens omkring 110 kor och kvigor. Den äldre ladugårdsanläggningen från 1700-talets slut hade definitivt tjänat ut sin roll. Den vidlyftiga satsningen på nybyggnationer tycks dock ha tagit viktiga resurser från gårdens basnäring -lantbruket, något som också revisorerna och arbetsledningen återkommande klagar på i bevarade handlingar från denna period. Dessutom drabbades gårdens kreatursbesättning vid denna tid av en för ekonomin förödande TBC-smitta, vilket innebar ett stort avbräck i den så betydelsefulla försäljningen av mejeriprodukter.

Till sist hade den ekonomiska situationen blivit så katastrofal att gården hotades av konkurs. För att ändå rädda den betydelsefulla egendomen kvar inom släkten överläts Nynäs 1910 till Carl Gustafs bror, "Baron" (friherre) Johan Theodor Gripenstedt (1851 - 1918), ägare till Bysta säteri och Brevens bruk i Närke. Bevarade handlingar från denna överlåtelse av Nynäs visar att Carl Gustaf med familjen tvingades lämna kvar i stort sett allt lösöre i huvudbyggnaden till den nye ägaren, med undantag av några äldre sängar som saknade ekonomiskt värde.

Under åren 1910 - 1918 lät "Baron" Gripenstedt avlägsna vissa speciellt underhållskrävande detaljer från huvudbyggnadens exteriör, till exempel det lilla klocktorn som tidigare hade krönt gavelfältet mitt på fasaden mot parken. Genom dessa åtgärder fick huset i stort sett sitt nuvarande utseende.  Efter "barons" bortgång 1918 styrdes Nynäs av änkan Ebba Gripenstedt (1854 - 1927), född Anckarcrona (från Thureholm utanför trosa), allmänt kallad "Friherrinnan". Ebba och Johan Theodors enda barn, en son vid namn Johan August (kallad "Nunne"), hade mycket tragiskt dött på Bysta endast sex år gammal och paret hade således inga egna barn som kunde ärva Nynäs. Av denna anledning återgick därför Nynäs vid "friherrinnans" död 1927 till svågerns släktlinje. Arvtagare till godset blev nu Carl Gustaf och Syster Ottonies näst äldste och ogifte son, artillerikaptenen vid Bodens artilleriregemente Alfred Gripenstedt.

Alfred Gripenstedt (1895 - 1969), "kapten", förblev ogift livet ut. Då Nynäs slott var långt större än vad han ansåg sig vara i behov av. Därför lät han endast modernisera de före detta tjänstefolksutrymmena i norra bottenplanet, där han inredde en lägenhet om tre rum för egen räkning med tillgång till modernt kök och ytterligare ett par gästrum. Huset i övrigt tycks han ha varit mycket mån om att bevara såsom det hade varit under farbroderns och föräldrarnas tid. Av denna anledning saknar större delen av huvudbyggnaden sådana moderniteter som exempelvis centralvärme och rinnande vatten, men kan å andra sidan uppvisa en boendemiljö som är i stor sett oförändrad sedan det tidiga 1900-talet.

Under Alfreds tid genomgick Nynäs, liksom andra godsegendomar, omvälvande förändringar inom gårdsdriften., framför allt från åren efter andra världskriget och framåt. Statarsystemet upphörde definitivt 1945 och antalet anställda minskade i rask takt till förmån för den ökade mekaniseringen inom lantbruket. . Spannmåls- och mjölkproduktionen minskade till förmån för satsningen på köttdjur (kor och kalvar). Parkanläggningen omdanades och förenklades också i första hand för att bli mindre underhållskrävande. I slutet av 1950-talet lades den stora frukt- och grönsaksträdgården norr om slottet igen. De flesta träden togs bort och området gjordes om till beteshage för korna.

1967 sålde Alfred Gripenstedt större delen av egendomen, med undantag för huvudbyggnaden med omgivande park, till Södermanlands Läns Landsting (idag Landstinget Sörmland). Vid Alfreds död två år senare testamenterades de återstående delarna av godset till brorsonen Johan med hustrun Catharina.

Eftersom Johan Gripenstedt (1922 -) och hans maka är bosatta på Bysta i Närke kom Nynäs aldrig att fylla någon viktigare funktion som bostad för deras räkning, utan användes i stort sett som sommarställe av familjen några veckor om året. De enda moderniseringsåtgärder som vidtogs under deras tid som ägare till Nynäs var att ett par av sovrummen försågs med elvärme och att badrummet en trappa upp renoverades. 1984 beslutade man sig för att sälja även slottet och parken. Hösten samma år stod det klart att Landstinget tillsammans med Statens konstmuseer med hjälp av bidrag från utomstående donatorer kunde förvärva den intressanta huvudbyggnaden i stort sett komplett med alla inventarier inklusive Excellensen Bondes boksamling.

Så kunde ett komplett herrskapshem med sin trehundraåriga historia bevaras som ett historiskt dokument och besöksmål för framtida generationer. Huvudbyggnadens paradvåning öppnades under provisoriska förhållanden som museum för allmänheten redan våren 1985 och sedan dess har fler delar av byggnaden gjorts tillgängliga för visning.


Under loppet av 1980- och 1990-talet har flera restaureringsprojekt genomförts. Bland det första som åtgärdades var att orangeriet reparerades och delvis byggdes om för att kunna fungera som servering och utställningslokal. Huvudbyggnadens fasad reparerades kring mitten av 1990-talet varvid byggnaden fick tillbaka den varmgula färg som den fått vid 1860-talets renovering. Fuktskador i källare och bottenvåning reparerades också.

I slutet av 1990-talet startades ett restaureringsprojekt i syfte att reparera ett par av de hårt åtgångna ekonomibyggnaderna i 1700-tals ladugårdsanläggningen. Delvis återställdes oxstallet och det så kallade fähuset i ursprungligt skick utvändigt, men anpassades invändigt till nya funktioner som verkstads- och kurslokal samt utställningsutrymmen. Detta projekt blev snart känt som "Bygghyttan på Nynäs" och lever ännu idag vidare fast drivs i något annorlunda form och är en viktig resurs i fråga om underhållet av områdets många torp och gårdar, totalt ett sextiotal.

Även parkanläggningen har till stora delar restaurerats under senare år. Bland annat har samtliga fontäner återställts i fungerande skick och vissa rabatter återplanterats. 2005 nyplanterades flera alléträd som ersättning för de gamla trän som av säkerhetsskäl varit nödvändiga att ta bort. Ett par år tidigare bildades den ideella föreningen "Örtagårdsgruppen Nynäs", vilken inledningsvis haft som sitt huvudprojekt att anlägga en liten örtagård på terrassen nedanför orangeriet, vilken nu står i det närmaste klar men planeras att byggas ut ytterligare.