Bebyggelsen kring Nynäs slott

Gamla "gårdsfyrkanten"

Som ett led i moderniseringen av Nynäs lät ryttmästare David Henrik Hildebrand under åren 1788 - 1792 uppföra en ny ladugårdsanläggning. Runt en gårdsplan placerades fyra längor, tre av dem murade i sprängsten och tegel. Oxarna var den viktigaste dragkraften på gården och fick ett eget oxstall i den södra längan. Stall för hästar, vagnsbod och fårhus inrymdes i den östra längan, som senare kom att kallas fähuset.

En bevarad ritning över den sistnämnda byggnaden är signerad John Sandberg, förmodligen en lokal byggmästare. En ovanlig detalj är det ovala fönster som vetter mot gårdsplanen i fähuslängans södra del.

I mitten av 1990-talet restaurerades dessa båda byggnader och återställdes då exteriört i stort sett till ursprungligt skick. Invändigt anpassades byggnaderna för att få en framtida användning som snickeri- och slöjdverkstad respektive utställnings- och konferenslokaler. Den norra gårdslängan inrymmer idag personalutrymmen, kontor, garage och byggverkstad.

Oxstallet till vänster och Fähuset till höger.


Ladugården och logen

Liksom på många andra större gårdar började man från mitten av 1800-talet i allt större utsträckning övergå från spannmålsodling till mjölkproduktion. Detta krävde större utrymmen för såväl kor som foderförvaring. 1905 byggdes en ny stor loge och 1907 en ny ladugård. Detta är de gulmålade byggnaderna väster om besöksparkeringen. Vid den tiden fanns ett drygt hundratal kor på gården, nästan en fördubbling jämfört med tjugo år tidigare. Korna handmjölkades fram till 1930-talet, då den första mjölkmaskinen installerades.

Sedan det nya djurstallet ca 500 m norr om slottet stod klart 2007 används gamla ladugården som utställningslokal. Gamla logen används fortfarande av jordbruket som foderupplag och maskinhall.

Svinhuset

Mitt emot det före detta mejeriet ligger en lägre, timrad byggnad. Detta är det så kallade svinhuset, där man hade en stor del av gårdens grisar. Till foder användes bland annat vassle, en biprodukt från mejerihanteringen. Intill svinhuset fanns tidigare isdösen, där man i en stor hög av bland annat halm och sågspån kunde förvara isblock från sjön så att de höll sig hela sommarhalvåret. Isen var viktig för kylningen av till exempel mejeriprodukter.

Gårdssnickeriet

Den röda stugan en bit bortom svinhuset är Nynäs före detta gårdssnickeri. Precis som på de flesta större gods var man också här, före industrialiseringen, i stor utsträckning självhushållande när det gällde tillverkning av såväl olika redskap som möbler och andra snickeriprodukter. Stugan var ursprungligen indelad i en verkstads- och en bostadsdel, men är senare ombyggd till enbart bostad. I slottet kan man än idag se prov på en hel del möbler och andra föremål som troligtvis är gjorda i gårdens egen snickeriverkstad.

Gårdsbränneriet

I det vitputsade huset nere vid stranden av Rundbosjön låg en gång gårdens eget brännvinsbränneri. Byggnaden, som kom att kallas för Vita huset, stod klar 1801. Själva bränneriavdelningen var placerad i bottenplanet medan de övre våningarna användes som arbetarbostäder. Som råvara för brännvinsframställningen användes huvudsakligen råg.

Produktionen var omfattande. Som exempel framställdes enbart under år 1817 inte mindre än 1699 kannor brännvin, vilket motsvarar ungefär 4200 liter. Bränneriet var troligtvis i drift så länge husbehovsbränningen var tillåten i Sverige, det vill säga till 1854. Senare kom bottenvåningen i bränneriet att användas som bland annat tvättstuga, bageri och slaktbod.

Idag fungerar Bränneriet som vandrarhem och är öppet året runt. I bottenplanet inryms ett konferens- och samlingsrum.

Bränneriet sett från Mummerberget.

Kastellet eller Flagghuset

På berget väster bortom parken rakt västerut sett från huvudbyggnaden tronar en lustig, borgliknande röd byggnad. Detta är det så kallade Kastellet, en träbyggnad som har sitt ursprung i statsrådet Gripenstedts förnyelse av parken kring mitten av 1800-talet. Kastellet, som skulle fungera som flagghus och utsiktstorn, var ett uttryck för tidens medeltidsromantik och är tänkt som ett pittoreskt blickfång i parkmiljön. Den ursprungliga träkonstruktionen blev med tiden helt murken, men kastellet återuppfördes under 1950-talet och har även reparerats senare.

Under beredskapsåren 1939 - 1945 användes kastellet emellanåt av flygspaningslottor, s.k "svalor", för att spana efter eventuellt fientliga flygplan.

Kastellet vid Nynäs.

Detalj från Finstallet i Fähuset.

F.d Gårdsmejeriet, "brostugan"

För att effektivare kunna ta tillvara och vidareförädla mjölken byggdes på 1870-talet ett gårdsmejeri vid Nynäs. Det är den större rödfärgade byggnaden med vita knutar på andra sidan stenbron söder om huvudbyggnaden. Mejeriet inrymde också en bostad för mejerskan och ett särskilt ostrum. Gårdsmejeriet lades ner redan 1914 eftersom mjölken nu kunde levereras färsk med den nya järnvägen, kustbanan, direkt till större mejerier. Hela huset byggdes då om till bostad och används fortfarande som sådan.

Rökhuset

Mellan mejeriet och smedjan ligger en liten gulputsad, kioskliknande byggnad som förr i tiden användes till rökning av kött. Enligt uppgift finns utrymme nog att hänga in en halv ko åt gången för rökning. Före de elektriska frysboxarnas tid var rökning, jämte insaltning och torkning, en av de viktigaste metoderna för att klara förvaring av kött och fisk någon längre tid.

Smedjan

Direkt till vänster på andra sidan den lilla stenbron, smebron, över bäcken söder om orangeriet finner man den före detta gårdssmedjan. Det ljust gulfärgade stenhuset har byggnadsåret 1787 angivet på ena gaveln. I smedjan tillverkades bland annat spik, dragjärn och olika slags beslag som behövdes vid exempelvis byggnadsarbeten. Räcken och grindar liksom diverse verktyg och redskap i smide är också exempel på vad gårdssmeden förväntades kunna leverera.

Smedjan byggdes sedemera om till sommarbostad, men idag fungerar smedjan som glashytta.

Smedjan vid Nynäs.

Kvarnplatsen

Tidigare fanns också en stor kvarnbyggnad vid bäcken bakom huvudbyggnaden. Kvarnen inrymde flera funktioner. Förutom två par kvarnstenar fanns här till exempel tröskverk, hyvelmaskin och vattenpumpar. 1910 installerades också gårdens eget elektricitetsverk i kvarnen. Allt drevs med hjälp av vattenkraften från fallet mellan Rundbosjön och bäcken. Tidvis nyttjades det rymliga kvarnloftet också som danslokal och i ena hörnet låg likboden. Tyvärr revs den timrade kvarnbyggnaden 1974, men fördämningen mot Rundbosjön finns kvar.

I stenmuren mitt emot kvarnplatsen finns två portvalv som leder in till ett utrymme utgrävt i slänten bakom. Detta rum kom fram då man på 1990-talet öppnade de igenmurade valven och grävde bort fyllnadsmassor av sten och jord bakom muren. Troligtvis har utrymmet under 1800-talet använts som stall där bönderna kunde ställa in sina dragdjur medan de väntade vid kvarnen.



Kvarnplatsen mellan Slottet och Bränneriet.

"Stan" - statarbostäderna

Som en följd av den nya arbetsorganisationen under 1800-talet uppstod ett behov av flera bostäder på gården. De första husen som byggdes speciellt för statarfamiljerna ligger samlade vid Rundbosjön, söder om bränneriet. Området med rödmålade stugor kallas i allmänhet för Stan, vilket syftar både på begreppet "statare" och på ansamlingen av hus. Husen i Stan är i allmänhet avsedda för två familjer, som disponerade varsitt större rum med spis och bakugn. Mitt emellan dessa bostadskök finns i de flesta fall en mindre kammare där ensamstående eller äldre kunde inhysas. Till varje statarfamilj hörde också en vedbod, en svinstia och ett litet trädgårdsland.     

Med tiden kom fler och modernare arbetarbostäder att byggas i närheten, till exempel Kojen på höjden bakom mejeriet och Kotorp, de två husen bortom åkern väster om gårdsområdet.

Flera av husen i Stan är privata sommarbostäder.